Abstract
<p> I boken <italic>Grå reformer och grön omställningsiver. Socio-tekniska omregleringar i Sverige, 1988–1991</italic> samlas historiker och samhällsvetare med en ambition att få grepp om den organisatoriska omvandlingen av den svenska förvaltningen åren runt decennieskiftet 1990, år som innebar en avveckling av den starka staten. En central utgångspunkt för oss är att omregleringen i Sverige inte bara var en fråga om förhållandet mellan näringsliv och välfärdsstat utan om samhällets (möjligheter att ändra) <italic>stora tekniska system</italic> inom en lång rad av områden. Dessa stora tekniska system är också del i <italic>resurssystem</italic> . Jord, skog, luft och hav var sedan länge en del av system som organiserades i skärningspunkten mellan stat, marknad och civilsamhälle av statliga verk och affärsverk. Såväl stora tekniska system som resurssystem omreglerades runt 1990 genom en serie ”grå reformer”, några mer dramatiskt utifrån en nyliberal ideologi, en del mer långsamt utifrån förändringsbehov kopplat till EU m.m. Boken består av ett antal fallstudier av olika sektorer som omvandlades under dessa avgörande år: bolånepolitiken, elkraften, jordbruket, järnvägen, kollektivtrafiken, handeln, skogen samt bilismen. Dessa ger den historiska bakgrunden för regleringen av de respektive sektorerna samt nyckelaktörernas argument och arbete med omreglering. </p> <p> De medverkande i boken delar den övergripande ambitionen att nu, trettio år senare, fånga det förtätade händelseförloppet under åren 1988–1991 – inte minst för att relatera denna period till det nyväckta internationella intresset från höger till vänster (gällande olika politikområden) för en mer aktiv roll för staten. Intresset för förhållandet mellan stat och marknad i välfärdsstaten delar vi med den befintliga litteraturen även om det inte är de klassiska, socialpolitiska välfärdsstatliga sakområdena som här står i fokus. Däremot avser vi i den här boken att lansera en nytolkning av den organisatoriska omvandlingen av den svenska staten åren runt decennieskiftet 1990 utifrån en sammanläsning av forskningstraditionerna teknik- och vetenskapshistoria samt miljöhistoria (specifikt den antropocena). Bokens övergripande tes, sammanfattningsvis, är att det som ofta beskrivits i termer av en avveckling av den så kallade starka staten ska ses som ett resultat av vad vi kallar <italic>grå reformer</italic> utformade av en liten grupp ekonomer snarare än <italic>blå ideologi</italic> – idédrivna, marknadsliberala principer. Det är i den starka statens egna högborgar, de statliga verken, expertmyndigheterna, vi finner den genomgripande samhällsförändring som initieras i och genom reformverksamheten. Här bryter antologin ny mark i det snabbt framväxande forskningsläget om omvandlingen av den svenska (socialdemokratiska) välfärdsstaten i nyliberal riktning. </p> <p>Vi framhåller att i en samtid präglad av famlande i politikens och administrationens tillvägagångssätt i mötet med klimatkrisen är det angeläget att närmare studera utgångspunkten för den statsorganisering som de sista decennierna har utgjort ramen för politisk handling. Målgruppen för antologin är forskare och studenter inom historieämnena och därtill relaterade ämnen. Vi tänker oss också att den är intressant för forskare och studenter inom ämnen som statsvetenskap och kulturgeografi, och tror att boken kommer mottas med intresse av den bredare allmänheten, då teman som exempelvis elförsörjning, livsmedelsberedskap och de offentliga transporterna idag är högst aktuella frågor.</p>